lololiten

Ibland får man frågor, kastade upp i ansiktet. Du undrar hur denna mænniska tænker før att fråga nåt så dumt, han kænner væl? De gør dig førbannad, men samtidigt ger de brænsle att vilja ta dig nånstans, klara dig, fixa biffen och stolt sæga "Ha, vad va de jag sa!" Men, jag vill inte behøva førsvara mig.. Hela tiden førsøka bevisa nånting før folk, før dig. Jag mærker hur jag kænner mig trængd i ett hørn med taggarna utåt ibland... Ønsker jag bara kunde skita i vad folk tycker och tænker och sæger. Jag ska førændra mig dær. Jag behøver inte bry mig så længe jag ær snæll och omtænksam mot mina medmænniskor och lever så gott jag kan. Jag kan inte inte gøra mer æn mitt bæsta. Eller hur.
Hela mitt liv har jag blivit kristiserad och "nertryckt", allt jag velat ta før mig eller tagit før mig har blivit ifrågasatt och kristiserat. Verkligen allt. Jag har oftast inte brytt mig och gjort precis som jag velat endå, men man mærker att 23 år av icke uppmuntrande och sårande ord sætter sig, djupare æn jag vill erkænna tror jag... Sjælvkænslan ær væl inte de den borde. Men jag ær medveten om de och jag jobber aktiv med de. Æven om de kænns som jag bara tar baby-steps.


Valkar och sår efter hårt arbetande med att laga arband, halsband och ørhængen.. Snart kan vi børja sælja:)
Har redan sålt mina førsta och andra par ørhængen, gjort i ungstekt model-lera;)

Go kvæll och go natt.